Att leda med förtroende

Förtroende är både ett mandat och något som formas i hur mandatet används. Det gäller i chefsrollen, i professionella och idéburna verksamheter och i sammanhang där tro, etik eller en stark övertygelse är en del av uppdraget.

Ledaren använder sig själv som redskap, men den egna reaktionen får inte bli måttstock för andra. Självkännedom har ett praktiskt värde när den hjälper ledaren att lyssna längre och fatta beslut som går att förstå även för den som inte delar slutsatsen.

När arbete också bär identitet och värderingar kan en förändring uppfattas som ett hot mot något större än den egna rollen. Motståndet behöver då undersökas: vilket värde försöker människor skydda, och kan det värdet bevaras samtidigt som arbetssättet förändras?

Förtroendefullt ledarskap betyder inte att konflikter undviks eller att ansvar blir otydligt. Det förenar möjlighet att påverka med tydliga mandat, nödvändiga besked och ansvar för det som beslutats.

Mandat, relation och tillhörighet

Anställda, frivilliga, förtroendevalda och professionella ledare kan bära olika ansvar kring samma uppdrag. Konflikter som egentligen gäller mandat bör inte behandlas som personliga motsättningar. En återkommande dialog om uppdrag, beslut och samråd gör samarbetet mindre beroende av informell makt och tyst anpassning.

När gemenskapen är viktig kan kritik upplevas som illojalitet. Ledaren behöver skilja mellan person, relation och sakfråga och skapa former där avvikande erfarenheter kan prövas utan att tillhörigheten sätts på spel. Att bli hörd är inte samma sak som att få sin vilja igenom.

Omdöme under press

Under press blir den egna reaktionen lätt en förenklad bild av situationen. Brådska kan tolkas som att ett snabbt svar är nödvändigt, irritation som att någon gör motstånd och oro som att risken genast måste undanröjas. Känslan ger information. Den behöver inte styra handlingen.

Ett hållbart omdöme kräver ibland bara en kort fördröjning: Vad vet jag, vad antar jag och vilket beslut måste faktiskt fattas nu? Reflektion eller handledning kan skapa det avstånd som behövs för att urskilja problemet, det egna handlingsutrymmet och de mönster som annars riskerar att upprepas.